Johan Erenfrid Albin Westermark Rosén-Rab

 Svenska ficktjufvar

Johan Erenfrid Albin Westermark-
Rosén-Rab i samband med frigivning
från Malmö Centralfängelse1907.

Kort före nästlidne torgdagsmarknad gästades våra bygder på ”genomresa” af den beryktade ficktjufven Johan Erenfrid Albin Westermark-Rosen-Rab samt tvenne icke mindre remarkabla resenärer, ficktjufvarne Gustaf Oskar Larsson Hallström och Johan Fredrik Svensson.

Då flera landsortsmarknader på sista tiden hedrats med nämnde fickkonstnärers besök, hade vi tänkt att äfven vår stad skulle under pågående marknad haft dragningskraft för dem, men af en eller annan anledning uteblefvo dessa herrar ficktjufvar härifrån . Sitt stora intresse sakna emellertid icke i alla fall en del biografiska uppgifter rörande dessa virtuoser å ficktjufveriets område, hvilka

uppgifter vi erhållit av en polisman, som å sin tjänsts vägnar ofta haft nöjet att närmare göra deras bekantskap. 

Westermark-Rosén, som är född 1853 började som handelsbiträde, hade någon tid egen handel i Södermanland och har ägt en utanför Stockholm belägen ”villa” Erenfridsro, som dock utmätts och försålts till betäckande af vittneslöner i

det bekanta norrländska rånmordsmålet. 

W-R som numera kallar sig även Rab, har hufvudsakligast genom det ofvannämnda norrländska rånmordet i jernvägskupén, då en trävaruhandlare Johansson dödades och bestals (hvilket brott väl måhända för alltid ligger begrafvet i det fördolda), blifvit synnerligen uppmärksammad och hans spår ha följts med och utan framgång.

Gustaf Adolf Pettersson van der Hagen
Marknadsbesökare, hästhandlare, ficktjuv
född 1839 i Finland. Polisunderrättelser

I början af 1870-talet opererade ofta vår trio, som straffats för fickstölder i Sverige, Norge, Danmark, Ryssland, Tyskland och Belgien, tillsammans å marknader här och i Norge och otåligt många äro de fickor som den inspekterat utan ägarens aning, men har synnerligast

Gustaf Oskar Larsson Hallström och hans gode vän Johan Svensson sedermera haft mera storslagna planer, i hvilka ej sådana simpla ficktjufvar som gamla bekanta från marknadsresorna här i Sverige, där de eljest passat nog så bra, kunnat, i brist på tillräcklig världsvana och elegans spela någon roll med framgång.

Rosén har däremot så sent i tiden som 1889 opererat å marknader tex i Eksjö såsom chef för en Skåneliga, bestående af 11 ficktjufvar, däribland

Anna Maja Carlsson-Busch (född 1829) och dennas dotter Inga Maria Hasselroth samt den från besök här bekanta ”Skånska Ingrid” d.ä. samt ”Bussapojkarne” mfl

Westermark-Roséns forne vänner, ficktjufvarne Gustaf van der Hagen och dennes hustru samt Bengta Andersson-Lång, med hvilka han haft mycket gemensamt, lemnades 1884 åt sitt öde, sedan han med dem råkat fast i Kristiania mfl städer hvaretter W.R gjorde ett olyckligt besök hos danskare, som qvarhöll den celebre fången till 1888, då han fick underrättelse om den stora branden i Sundsvall.

Anders Olof Hallin i samband med
frigivning från Långholmens straff-
fängelse 1875

Att låta ett sådant tillfälle gå sig ur händerna var ej i W-R:s smak, utan besökte han i sällskap med sina dåvarande förtrogne Anders Olof Hallin och Charlotta Brink-Hallin (född 1853) Sundsvall och att arbetsfältet der under rådande villervalla var tacksamt, bevisades bäst däraf att i en del ruiner hittades högar af tomma portmonnäer, och herrskapet undslapp med en rannsakningsprocedur om ett par månader på ”Hvita Dufvan”.

(Anders Olof (Byström) Hallin) 

Satt 1901 i ryskt rannsakningshäkte för en stöld på 80 000 rubel.

Under en tidsrymd af närmare 20 år har W-R alltjämt i full verksamhet, lyckats slingra sig undan straff här i landet, under det han en och annan gång råkat fast i utlandet, men kom så året 1895, då trävaruhandlanden Johansson mördades i Bastuträsk, för hvilket mord W-R en lång tid satt häktad såsom misstänkt. 

Vid tiden före denna sorgliga händelse, som på sin tid väckte ett så stort uppseende här och i utlandet, stiftade W-R genom den beryktade ficktjufven Per Axel Björkmans och ”Kort-Lasses” förmedling bekantskap med då ostraffade och okände bondesonen Erik Johan Wiklund, nu en bland de mest förslagne och djärfve ficktjufvar i vårt land och deltagare i Hallströms och Hallinskans konstnärsresor till Danmark med flera orter. 

Charlotta Christina Andersdotter Brink
senare gift I Hallin och II Sättergren
Fick- och juveltjuv. Foto 1888.

Som bekant blef W-R i brist af bevisning frikänd för rånmordet och begaf sig så till hemorten för vederbörligt antecknande af sitt nya namn Rab, hvarunder han enligt egen uppgift ville i Amerika förskaffa sig  en ärlig utkomst och lämnade så Sverige efter att hafva medtagit sin dotter, den gamle förhärdade brottslingen förmådde ej motstå sina händers vilja utan satt under en lång tid Berliner-detektivens skarpsinne på hårda prof.

Dock lyckades det en skicklig ”spanare” få korn på den ofta med förkärlek vid järnbanestationen sig uppehållande elegante och ståtlige svensken, som vid stöldernas föröfvande alltid hade sina händer instuckna i pälsens eller öfverrockens sidoöppningar, hvilket mycket förvånade polisen, för hvilken W-R skämtsamt anmärkte, att i Sverige brukade de ej fickor på sina ytterplagg.

W-R:s yrke är som han sjelf vid rannsakningen i Boden yttrat, ”ficktjufvens” och som sådan har han opererat med förkärlek å bantåg och stationer men även å teatrar, marknader och auktioner.

Bland Stockholmspolisens signalementsfotografier finns den här bild på Charlotta Christina Brink Andersdotter gift I Hallin och gift II Sättergren. Det framgår dessvärre inte vem av damerna som är Charlotta (1853-1926) misstänkt för fickstöld.