Gustaf Oskar Larsson Hallström

Gustaf Oscar Larsson Hallström
fd Handelsbokhållare. Ficktjuv och 
marknadsbesökare. Polisunder-
rättelser. Född 1853. 

 Kort före nästlidne torgdagsmarknad gästades våra bygder på ”genomresa” af den beryktade ficktjufven Johan Erenfrid Albin Westermark-Rosen-Rab samt tvenne icke mindre remarkabla resenärer, ficktjufvarne Gustaf Oskar Larsson Hallström och Johan Fredrik Svensson.

Då flera landsortsmarknader på sista tiden hedrats med nämnde fickkonstnärers besök, hade vi tänkt att äfven vår stad skulle under pågående marknad haft dragningskraft för dem, men af en eller annan anledning uteblefvo dessa herrar ficktjufvar härifrån . Sitt stora intresse sakna emellertid icke i alla fall en del biografiska uppgifter rörande dessa virtuoser å ficktjufveriets område, hvilka

uppgifter vi erhållit av en polisman, som å sin tjänsts vägnar ofta haft nöjet att närmare göra deras bekantskap.

Gustaf Oskar Larsson Hallström och hans gode vän Johan Svensson sedermera haft mera storslagna planer, i hvilka ej sådana simpla ficktjufvar som gamla bekanta från marknadsresorna här i Sverige, där de eljest passat nog så bra, kunnat, i brist på tillräcklig världsvana och elegans spela någon roll med framgång.

Vid tiden före denna sorgliga händelse, som på sin tid väckte ett så stort uppseende här och i utlandet, stiftade W-R genom den beryktade ficktjufven Per Axel Björkmans och ”Kort-Lasses” förmedling bekantskap med då ostraffade och okände bondesonen Erik Johan Wiklund, nu en bland de mest förslagne och djärfve ficktjufvar i vårt land och deltagare i Hallströms och Hallinskans konstnärsresor till Danmark med flera orter. 

Gustaf Oskar Larsson Hallström född 1853, började efter några klasser elementarundervisning sin bana som handelsbokhållare, men fick i ungdomens vår sådan lust för resor och äventyr att han besökte till det närmaste alla Europas länder och har förvärfvat fullständig kännedom förutom om skandinaviska, i Engelska, tyska, franska, italienska och ryska språken.

Han tillägnade sig derunder dessutom grundlig utbildning vid universitetet för ficktjufvar. 

I allmänhet har det lyckats bra för Hallström att gå fri: dock har han straffats för 3:dje resan fickstöld i Sverige 1879, och jämte vänner ficktjufven Johan Svensson i Berlin 1889 samt för öfrigt i Bryssel 1888, i Köpenhamn jemte Wiklund och ”Hallinskan” 1898 och senast förlidet år för teaterfickstöld i Kristiania.

Hallström har jemte Charlotta Christina Brink Hallin flera gånger besökt Ryssland, bla vid nuvarande czarens kröning i Moskva där han dock ej lyckades i nämnvård mån.

Han hade bättre tur i början af 1890 då han uti en bankinrättning i Norge kom över 4000 kr och i Ryssland 12 000 kronor. Efter dessa resor uppsatte han ett elegant hotell i Stockholm och hjelpte han sedan mer än en i ”knipa” kommen gammal yrkesbror på fötter.

Vid ett besök som Hällström i sällskap med ficktjuvarne Johan Fr Svensson och Carl Johan Leonard Junselius för flera år sedan gjorde i Ryssland råkade den sistnämnde ut för ett äfventyr av sorglustig art och som sedan inbragte J tillnamnet Silfverfoten.

Hallströms intelligenta och distinguerade yttre, förenadt med världsmannens säkra uppträdande och schick ha gjort att han mången gång kunnat röra sig i kretsar, hvarest eljest endast högt uppsatta personer vinna inträde. Under sina resor i utlandet besökte Hallström en större bazar eller offentlig baltillställning i något av de muhamedanska landen. 

Lätt förskaffade sig Hallström en orden och med denna på bröstet förskaffade han sig entrékort af självaste polisprefekten samt steg lugnt in i salarna, som vimlade av juvelprydda damer och dekorerade herrar, men efter svenskens försvinnande upptäcktes stora förluster af smycken och kontanter.

Under sin glansperiod, nämligen början av 1890-talet, förde Hallström ett furstligt lif och var då ej så mycket i detalj ”arbetande” broder, men så mycket mer vetande var hans får ”betade”. Mången glad stund levde det fina herrskapet Hallström förstklassigt å in- och utländska badorter, men på sistone, då lyckan varit mindre bevågen och förlusten af hans otrogna vackra hustru gjort honom svartsjuk, har han i stället för utländska teatrar och förlustelseställen till operationsfält valt bland annat större marknader här i riket.

Då förut omtalade rånmordet i järnvägskupén ägt rum besvärades Hallström ofta med förhör i saken och hittades även i hans bostad i Stockholm en papperslapp, derå en summa motsvarande den stulna uppdelats på fem personer, hvarförutom Hallström af en del i rånmordsmålet hörda vittnen ansågs såsom W-R:s dubbelgångare, den der uppträdt öfverallt och allestädes. Huru härmed förhåller sig lemnas åt hvars och en förmåga att bedöma.

Hvad beträffar förre handlanden Johan Fredrik Svensson så är likaledes denne – född 1844 – hemma i en del utländska språk och en rutinerad ficktjuf hvilkens händer liksom W-R:s och Hallströms med lätthet glida innanför en tillknäppt rock och tillgripa den der förvarande plånboken. Svensson ger mera intryck af en välmående lantbrukare och gör vid marknader synnerligast under pågående kreaturskommers sina ”affärer”.